Sverige satsar stort på bio-CCS – infångning och permanent lagring av biogen koldioxid – för att nå negativa utsläpp och klimatmålen till 2045. Staten har avsatt upp till 36 miljarder kronor i stöd fram till 2046, men trots det har flera projekt pausats eller lagts ned. Kostnaderna skenar iväg, tekniken är komplex och efterfrågan på negativa utsläpp är fortfarande osäker. Vad händer egentligen i den här miljardkampen, och kan Sverige bli världsledande eller riskerar vi att tappa fart?

Bakgrunden: Bio-CCS som nyckel till negativa utsläpp

Bio-CCS (Bioenergy Carbon Capture and Storage) utnyttjar biomassa som redan binder koldioxid under tillväxten. När biomassan förbränns i kraftvärmeverk, massabruk eller industri fångas CO₂ in innan den når atmosfären, transporteras och lagras djupt under jord eller havsbotten – ofta i Nordsjön via partners som Northern Lights.

Tekniken skapar netto negativa utsläpp och ses som oumbärlig för att kompensera kvarvarande utsläpp i Sverige efter 2045. Landet har unika fördelar: enorm biomassa från skog och avfall, erfaren industri och ett politiskt ramverk som prioriterar negativa utsläpp. Redan 2024 godkände EU ett svenskt stödsystem på totalt cirka 36 miljarder kronor, fördelat via omvända auktioner där lägst kostnad per ton vinner.

De stora pengarna: 36 miljarder i potten – men ojämn fördelning

I den första auktionen (2024) sökte bara sex aktörer. Vinnaren blev Stockholm Exergi, som tilldelades drygt 20 miljarder kronor för att fånga och lagra över 11 miljoner ton biogen CO₂ under upp till 15 år. Stödet betalas ut löpande efter att lagringen startar, och projektet vid Värtaverket i Stockholm planerar drift från 2028 med upp till 800 000 ton per år – mer än hela Stockholms biltrafik släpper ut årligen.

Kvar i potten finns nu runt 15–16 miljarder kronor. Den andra auktionen öppnade i december 2025 med 10 miljarder SEK tillgängliga, och fler aktörer väntas söka nu när en storspelare visat vägen. Men intresset är fortfarande lägre än väntat – ett tecken på att riskerna är höga och att många avvaktar resultat från pionjärprojekten.

De svenska projekten: En splittrad verklighet

En genomgång av de runt 25 identifierade bio-CCS-projekten i Sverige visar en polariserad bild. Några är i avancerad fas:

• Stockholm Exergi (Värtan) – byggstart påbörjad, investeringsbeslut 2025, drift 2028.
• Söderenergi (Igelstaverket) – avsiktsförklaring med AstraZeneca om köp av negativa utsläpp.
• Sysav (Skyzero, Malmö) – undersöker fullskalig infångning från avfallsförbränning.

Men många andra har bromsat in eller stoppats helt. Exempelvis pausade Heidelberg Materials sin CCS-satsning vid cementfabriken i Slite på Gotland efter avslag på statligt stöd. Orsaker inkluderar skyhöga investeringskostnader (ofta miljarder upfront), osäker lönsamhet utan långsiktiga köpare och tekniska/regulatoriska flaskhalsar kring transport och lagringstillstånd.

Varför blir det svårare och dyrare än väntat?

De största bromsklossarna är ekonomiska och praktiska:

• Full kedja (infångning + transport + lagring) kostar betydligt mer än tidiga kalkyler visade.
• Begränsad infrastruktur – få pipelines eller skeppslösningar är klara.
• Marknadsosäkerhet: Företag behöver köpa negativa utsläpp för att nå nettonoll, men en bred, stabil marknad saknas fortfarande.
• Tekniska utmaningar: GPS-liknande precision behövs inte, men hög verkningsgrad (90–95 %) och säker lagring kräver rigorösa tillstånd.

Resultatet är att utvecklingen går långsammare än nödvändigt för att bidra stort till 2045-målet.

Hoppfullt framsteg: Stockholm Exergi banar väg

Stockholm Exergis projekt är det stora genombrottet hittills. Med över 20 miljarder i stöd, miljödom och partnerskap med Northern Lights för lagring under Nordsjön har de momentum. Anläggningen förväntas bli en av världens största för bio-CCS och kan inspirera andra aktörer att våga investera.

Energimyndigheten betonar att stödsystemet är utformat för att minska riskerna och driva ner kostnaderna över tid – likt hur sol- och vindkraft blev billigare genom skalning och lärande.

Framtiden: Ledande eller eftersläntare?

Bio-CCS är kritisk för Sveriges klimatstrategi – utan negativa utsläpp blir nettonoll extremt svårt. Med biomassa, nordisk lagringssamverkan och EU-stöd har Sverige potential att bli pionjär i Europa.

Men framgång kräver:

• Snabbare tillstånd och tydligare regelverk.
• Starkare incitament för köpare (t.ex. via EU:s gröna ramverk eller frivilliga marknader).
• Mer internationellt samarbete kring infrastruktur.

Om pengarna används effektivt och projekten levererar kan tekniken bli en exportvara. Annars riskerar Sverige att halka efter länder med snabbare implementering.